Tag Archives: Moma’s Kitchen

ÄNTLIGEN

12 Sep

Jag har tjatat, trugat, tiggt och bett och nu äntligen sitter min lilla tavellist där den ska i köket och mitt kök känns med ens lite mer som mitt kök.

– Tack Papi för hjälpen!

/Moma

NYÅRSLÖFTEN

3 Jan

Varför vänta

Jag brukar inte ge nyårslöften, av den enkla anledningen att jag inte tycker att man ska behöva vänta till nyår för att åstadkomma något gott. Fast jag gillar idén med att man blickar tillbaka på det gångna året för att se vad som varit bra och vad som varit mindre bra.

Tillbakablickar

För egen del tycker jag att jag har blivit lite mer tålmodig, även om jag gärna vill se snabba resultat så kan jag vänta lite bättre. Jag har blivit liiite bättre på att slappa, något som jag knappt ens har förstått innebörden av tidigare. Hårt arbete och sedan vila, ja det har jag kunnat klara av, men bara chilla utan att ha uträttat storverk har aldrig varit aktuellt. Jag är mer av den sorten ”fullt ös- medvetslös”, tyvärr. Men som sagt, det har blivit bättre.

Moma goes Oscarsgala

Det har varit fantastiskt roligt att arbeta fram Moma’s Kitchen. Att hela tiden jobba med frågor som ”vad vill jag” och ”vart vill jag”. Det har också varit roligt att efter en tid upptäcka att Moma och jag inte är en och samma person längre. Vi är säker lika i mångt och mycket men hon är  mer ivrig och har betydligt mer energi än vad jag har. Hon är också mer pigg på att testa nya grejer för att ha något att skriva om. Jag är mer av en vanemänniska som gillar att äta det jag gillar att äta ofta, men vi kan oftast kompromissa.

Skål för er

Det är också fasligt roligt med er läsare, ni som kommer hit varje dag och inte säger ett pip, ni som mailar, ni som skriver kommentarer till inläggen, ni har alla förgyllt mitt gångna år. Nu har jag hållit tal ala Oscarsgalan och då måste jag såklart också tacka Gud och utbringa en stor skål för Momas fina bloggkompisar; Alma, Spisat, Trini Gourmet, Loppetoppan, I lööv you!

Skål också till Hotness, som var den som kom på idén att jag skulle blogga. Hotness som jag alltid stöter och blöter det mesta jag gör här i livet och i bloggen med. Skål till Queenie också som tålmodigt svarar på tusen och en frågor om jamaicansk matlagning, Queenie som med sin kritiska näsa kan få den mest luttrade kocken att falla i tacksamhetsgråt efter att ha fått ett av Queenies få godkännande.

Sonen ska ha en alkoholfri skål också, som vänligt men bestämt skickar sin trötta mor i säng när hon med rödsprängda ögon och huvudvärk sitter uppe och bloggar då klockan passerat sänggående för länge sedan.  Sonen är också den som oftast tacksamt äter av allt jag lagar och som med viss stolthet sprider Moma’s Kitchen vidare till nya läsare.

Baksidan av det roliga

Men så var det självaste baksidan av det gångna året. Efter allt lagandes, bakandes och ätandes har jag börjat anta samma form som Muminmamman, no good. Jag har också kommit på att jag hör till den skara människor som slänger fasligt mycket mat så i år ska jag röra mig mer samt bli bättre på att ta hand om maten jag handlar hem. Så, det blev ett litet nyårslöfte i alla fall!

Ironiskt nog sitter jag här med nackspärr nu. Jag misstänkte att det var kroppens sätt att hämnas på mitt hurtiga försök att komma igång med träning. Men jag skräms inte så lätt, jag är snart på banan igen!

/Moma

LITE MYCKET NU VA

8 Dec

Jag lever

Nu är jag tillbaka från mötet med vinnaren av min header/logotyptävling- och jag lever. Det gick såklart bra, så fort bussen svängde in mot Älvsjö station såg jag henne med den gröna barnvagnsbussen med ett stycke Korv och ett stycke Ninja i. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag känner mig glad i magen att det var just hon som vann. Nu är det bara lite färgjusteringar samt lite småpill som ska göras innan det är helt klart.

Jag lever i dubbel bemärkelse

Jag lever mitt liv och så lever jag Momas bloggliv, bilderna kanske kan ge en liten hint om hur det kan se ut. Ibland lever vi samma liv,  för det mesta gör vi nog det. Fast Moma är mycket mer pigg på att testa nya saker och meka om recept än vad jag är. Som igår till exempel, jag var skitsugen på pressgurka och till det tänkte jag äta hederliga köttbullar, potatis och himmelsk god gräddsås. Moma vart grinig, sa hon redan hade skrivit om det och att jag kunde väl hitta på något roligare. Ibland är hon jäkligt krånglig och ganska jobbig att leva med. Vad är det för fel på enkelt liksom? Hon vann i alla fall inte middagsbattlen igår, utan vi åt The Swedish National Dish med grace, det vill säga tills vi var stoppmätta.

Fast vad spelar det för roll egentligen, hon har liksom ändå lyckats ta över hela köket. Halva spisen är full med apelsin- och mandarinskal och köksbordet är belamrat med rom och olika sorters torkad frukt. Köksskåpen är fulla med små ätbara julklappar, hallå, jag ska inte ens ge julklappar till vuxna i år och någonting säger mig att Småsmulorna inte blir överdrivet glada åt kanderade skal och tahitivaniljsocker…

Fasiken, det börjar bli lite svettigt det här. Hon har lyckats tjata till sig en egen Facebook-sida också, var ska det här sluta?

Vårt köksbord/Momas kontor

Skalen, som ska kokas i omgångar i mellan 5-10 dagar.

/Jag och mitt alter ego Moma

SENSOMMARTIDER

16 Aug

Deppa inte över att det blir mörkare, det är inget vi kan göra något åt och det blir bara tyngre av att vi stretar emot. Ta ut lite filtar och ljus på balkongen eller uteplatsen och fortsätt ha mys utomhus.

Bäst av allt- här inne hos mig tar sommaren aldrig riktigt slut. Till och med under kallste vintern kommer det att vara sommar här och där i Moma’s Kitchen! Du behöver inga dyra biljetter föra att komma hit, jag finns alltid här bara ett litet klick ifrån dig.

Massor av kärlek!

/Moma

MISSLYCKAT UPPDRAG

9 Aug

Jag får ofta höra kommentarer om hur trist mat folk tycker att de lagar när de läst min blogg. Jag som i min enfald trodde jag bidrog med lite inspiration. I stället var det dåligt samvete.

Dagen efter sommarfesten

Till alla er som får ångest och dåligt samvete när ni kikat in i Moma’s Kitchen kan jag meddela att jag började min söndag i framstupa sidoläge tillsammans med en relativt ytligt bekant vid namn Felix.

Jag lyckades inte lyfta huvudet från kudden utan att det gick i bitar förrän runt 12-snåret. Jag hade varit en dålig människa dagen innan och bara intagit flytande föda. Nåväl, flytande var det i alla fall.

Jag behövde något att suga upp alkoholen med och efter en snabb titt i kylskåpet insåg jag att jag inte hade något annat än grönsaker. Okokta, tråkiga och jättekalorisnåla grönsaker.

Jag krafsade runt lite i frysen, som vid det här laget inehåller mer is än mat och önskade innerligt att jag bodde hos Alma och Sambon, för hennes frys är magisk, den blir aldrig tom hur mycket hon än tömmer och tömmer. Då kunde Alma ha haft frystömning och rott ihop något mumsigt åt mig. I stället hittar jag glaciärer och frysta hallon. Inte riktigt vad jag var sugen på.

Men, så hittar jag något, något som jag aldrig tillagar utan köper hem till sonen som han kan laga när jag är på vift. Färdiga, frysta, hamburggare. Felix Helfabrikat. Jag hittar också hamburgerbröd, fabriksgjorda samt en tub amerikansk hamburgerdressing också den fabriksgjord.

En halvtimme senare (det går inte så fortare när man har ont i håret) intog jag veckans höjdarmåltid i framstupa sidoläge framför tv:n utan ljud och med ett glas av sonens Fanta. Det ni, kära läsare, kallas ett historiskt ögonblick!

Puss

/Moma