Min skatt
Barnet mitt har beslutat sig för att resa till sin pappa för att jobba med honom och förhoppningsvis plugga lite också. Inget fel i det, om det inte vore för att Tobago ligger så himla långt bort från Bandhagen och att 6 månader är fasligt lång tid. Hur jag ska klara mig utan honom är än så länge en obesvarad gåta, men jag är glad för hans skull, Tobago v/s Sverige under vinterhalvåret: 1-0 liksom.
Han åker redan nästa vecka så idag rasslar vi ihop en liten avskedsmiddag för familj och vänner. Han kommer att få äta karibiskt tills det sprutar ur öronen på honom så jag serverar svenskt idag. Det blir lammstek med sås och potatis, självklart blir det pressgurka, gelé och grönsaker till det och till efterrätt blir det sonens favorit- äppelkaka och vaniljsås. För ett är säkert, han kommer inte att få vare sig lammstek, gräddsås eller äppelkaka i Västindien.
/Moma
Nämen fy fabian! Vad trist för dig, men vad kul för din son!
Hoppas att ni får en fin middag tillsammans!
Kram!
Bitterljuvt! Snarare 10-0 till Karibien skulle jag säga där 🙂 Kul för honom, mindre kul för mamma…
Trevlig helg!
Kram Lotta
Instämmer med Lotta, 10-0 minst! I dessa kyliga tider vill väl alla emigrera till sydligare breddgrader om det går? 😉 Jag förstår din längtan… du får besöka honom över julen kanske? Kram!
Charlotta: Ja, fy fabian!
Lotta: Jo, du har nog rätt där 10-0 ska det minst vara!
Amy: Kanske att jag kommer iväg efter jul, vi får se om han vill ha mig där så snart! 🙂
För det första, vilken fin kille du har! För det andra, vilken upplevelse för honom att få vara med om, men vi förstår att du kanske helst hade sluppit den upplevelsen det blir för dej…
Ta hand om varandra riktigt mycket nu denna veckan och bara passa på att ha det bra tillsammans.
Kramar
Oj, här händer det grejer! Förstår både din son och dig i det här. Hade gärna också flytt landet ett par månader… Låter som en riktigt god middag han får iallafall!
oj oj jag förstår att det gör ont. Men förstås är det också en förmån för killen att kunna åka iväg så där. Men visst skulle gråta en hel sjö av längtan efter min lila kille om han gav sig iväg så länge….kram
Ja, ja, ja!
Det gör vi, vi åker och hälsar på honom i januari 🙂
Åh! va härligt det låter! (för honom alltså:-) Förstår att det blir tufft för dig! Hälsa trevlig resa, lycka till & kram från gud-mor.
Härligt för honom, jobbigt för dig. Helt klart rätt tidpunkt att lämna grå landet. Brr… Och en anledning för dig att åka och hälsa på!:)
Mårtenssons: Tack, visst är han en liten godbit 🙂
KIm: Ja, här händer det grejer, från att knappt vara barnledig på 17 år till att bli barnledig i ett halvår- jag hänger inte med!
Tant Gul: Första dagarna grät jag konstant, men nu har jag landat lite, men jag kommer nog att fälla en och annan tår senare med 🙂
LiLo: Januari- deal!
Anna-Karin: Tack, det ska jag! (Håll tummarna för mig också!)
Sofie: Ja, visst, det gäller att plocka ut russinen ur kakan, jag ska absolut försöka åka och hälsa på! 🙂
Oj… Ja, det är det där dilemmat att man vill ha tuffa och lite självständiga barn, men hur uppmuntrar man dem att resa när hjärtat brister? Väldigt kul för sonen och hans pappa (och resten av hans rötter), men jag lider med dig! Stoooor kraaaam!
Wow, what a great opportunity for your son, but of course you’ll miss him! It sounds like you will send him off with a belly full of great food though, your dinner sounds delicious!
Emmy: Jag tror jag lyckats med att han ska bli tuff och självständig, han är ju glad att dra och verkar inte minsta nervös över alla flygplansbyten och terminalbyten, men jag glömde mig själv- hur ska jag överleva utan honom?
Elly: It’s a great opportuniity for both f us- but I’ll miss him like crazy! But then the Caribbean is great place during Carneval so… we might meet 🙂
Åh, vad trist men kul på en och samma gång! Snart åker vi på äventyr, om än inte lika långt och länge. 😉