I helgen hade jag finfrämmande, Småsmulorna var på besök mellan fredagen och lördagen. Det blev precis som jag hade tänkt det, njae, förutom maten då. Mamman hade sagt att de skulle bli glada och nöjda om de fick plättar eller pannkakor till middag. Så jag brassade såklart i ordning plättar för ett halvt regemente, jag har ju en dröm om att mina småsmulor ska tycka att jag är den mest fantastiska mostern man kan ha.
Nu var det bara en smula som åt. Den andra sa: ”Näe, plättar… tycker om pas(sch)ta! Medan hon pekade förnöjsamt på sig själv och tittade på mig med förväntansfulla blå. Fast när hon insåg att det inte skulle bli någon pasta petade hon i sig några plättstumpar i alla fall. Tur var väl det, man vill ju inte returnera de små liven utsvultna!
Annars så fördrev vi tiden med att rita, läsa böcker och leka med garaget innan vi alla tre (och grannens hårda docka) somnade trötta och belåtna i min stora säng. På lördagen ritade vi lite till och bakade chokladbollar.
Det där med att rita förresten, jag är verkligen inte bra på det, jag kan knappt få ihop en sträckgubbe, men det kan man ju inte låtsas om. Så när storsmulan på 4 1/2 år bad mig visa hur man kan rita olika djur så fick jag snällt ställa upp. Han såg lite frågande ut ibland, var det verkligen en katt..? Varpå jag svarade att i leken och fantasin kan saker och ting se ut lite hur som. Så det så.
Småsmulorna bakar.
‘
Det gäller att hålla tungan rätt i mun.
‘
Några med nötter och några med pinnar.
‘
Smulans fina teckning.
‘
Och så min… Vad? Man kan inte vara bra på allt!
/Moma
Hrrrm, du kan ju visst rita! Enda djuret jag kan rita är en labrador, genom att rita av min tumme… 😉
Vadå inte rita?? Då skulle du se mina kladdteckningar, jag kan bara måla dammtussar – allt blir liksom det efter att argt ha målat över dem 😉 Härligt med småsmulor i köket (det är jag inte van att säga), men vilken smula gillar inte plättar? Det är ju bästa maten! ❤
Det var verkligen ett par söta småsmulor! Visst är det konstigt det där med vad barnen äter. Det man säger att de gillar äter de inte borta. Fast det man tycker inte är någon idé att bjuda dem på, kan de äta med stor aptit. Men ni bakade ju fina godsaker så det verkar inte gått någon nöd på dem 🙂
Vilka gullungar!
Hanna: Att få till en Labrador genom att rita av sin tumme låter väldigt avancerat tycker jag!
Alexandra: Värsta bästa finbesöket!
Emmy: Hahaha, ja, ungar är inte alltid så lätta att förstå sig på!
Barbro: Ja, visst är dem!