Jag hörde något konstigt som lät fast det bara var jag hemma. Det var ett märkligt pysande ljud. Var jag verkligen ensam hemma..? Vid närmare efterforskning visade det sig komma ifrån skafferiet.
Nog för att mitt skafferi är stort men jag tror ändå inte att det skulle få plats en mördare där inne. I så fall skulle det vara en mycket liten mördare då mitt skafferi är överfyllt av basvaror och diverse bra-att-ha-grejer. Så jag öppnade och kikade in.
Det var ingen mördare, det var min romtopf som hade satt igång och jäsa… Den skulle ju stå svalt och mörkt. Jag vet faktiskt inte hur jag tänkte när jag ställde in den i skafferiet. Det blir till att skaffa fram ny rom och nya bär nu, skam den som ger sig!
Jag har i alla fall lärt mig stava till romtopf (det du, Tina) Och du, nästa gång ska jag förvara den i kylskåpet!
/Moma
Aj! Men hm, vad är det för bär du har i den? Nektarinklyftor?
Neeej, stackare!
Oh no! Men helt rätt att gå på experimentet igen.
Men rommen kanske är drickbar ändå???? : )
Tina: Jag hade plommon, körsbär, hallon och ja… nektariner. Ska man inte ha det??
Linn: Ja, buhuuu, stackars mig!
Ann-Louise:Visst 🙂
LiLo: Njae, tveksamt, det luktade mest jäst surt vin…
HAHAHAHAHA. Åh, jag dör. Fy fabian vad kul! (Nä, jag menar inte att vara skadeglad men det är så skönt att höra att det inte bara är jag som misslyckas i köket :=)
Charlotta: Nähe du, det var inget alls roligt, all min rom i slasken! Fast det är klart, lite skönt är det när det tokar sig för andra än en själv ibland 😉