Ungefär en timme innan jag skulle sticka iväg på lägenhetsvisningen igår ringde lägenhetsinnehavaren. ”Öh… vi behöver nog lite mer betänketid.. i öh… några veckor. Men du kan ju komma och kolla ändå om du vill.” Suck, nej det vill jag inte, för jag har typ redan flyttat in, trots att jag inte vet hur lägenheten ser ut ens på kort.
Min mamsing skulle följt med och tittat på lägenheten, men vi åkte och tröstshoppade i stället. Tröstshoppingen hjälpte föga. Det kan ha berott på att jag endast hittade ett par skoinlägg. Jag har fortfarande inget att ha till. Men jag fick komma hem till mamma och pappa på tröstmiddag. Hederlig mat, ugnsgratinerad broccoli och kassler, gott.
Till efterrätt åt vi min sjukmat, det vill säga, det jag alltid ville ha när jag var liten och sjuk, så liten att jag inte kunde göra mig förstådd, hopperoppa. – HOPPEroPPA!
Nyponsoppa! Varm nyponsoppa med en klick grädde eller vaniljglass och mandelbeskbeskvier fick jag, sedan gick det onda bort. Lägenheten var nog ändå sliten och ful, tror ni inte, eller så ringer de snart, visst?
– Buhuuuuhu!
/Moma
Meh.. 😦
Trist av dom : (
Fast det är ju inte som om jag inte tänker vara glad så länge du finns kvar i Bagis och vallar mig på kvällarna!
Hur långt bort tänkte du flytta då? Dalarna? 😀
Spisat: Visst!
LiLo: Sötnos!
Alma/Lena: Nä du, bara till andra sidan söderförort: -)