MOMAS HEMLIGA GÄST

11 Nov

Slut som artist

Jag har haft lite för mycket att göra senaste tiden vilket resulterar i taskig matlagning. Matlagarlusten infinner sig bara i väldigt korta stunder (läs nanosekunder) åt gången. Så trots goda ansatser i köket så känns det som att allt jag rör vid blir jättetråkigt och på gränsen till oätligt.

Inte bara matlagarlusten har tagit sryk utan även matlusten. Det är inte så att jag inte blir hungrig, tyvärr, utan mer så att det inte finns något som jag blir sugen på. Om jag blir sugen på något gäller det att skynda innan det suget försvinner, annars blir det på gränsen till plågsamt att äta.

Nu är jag lyckligt lottat så det här händer ganska sällan och det är inget jag tampas med i några längre perioder åt gången. Det är inte kul, men det går över.

Räddaren i nöden

Men även Mommor har dåliga perioder så dagen till ära har jag bjudit in en gäst som får stå för maten. Jag ser inte riktigt varför jag ska lägga tid och omsorg på mat som ändå inte blir bra. Min räddare i nöden heter Findus fiskgratäng med dill som jag äter i ett hav av små gröna ärtor.

Det är i stort sett den enda färdig-maten jag kan äta, det och med lite tur kan jag få ner pyttipanna samt Keldas tomatsoppa om den är toppad med fetaost, oregano och små gurktärningar, så som Annica lärde mig någon lat dag för många år sedan. Men sedan är det stop.  Präktigt va? Fast det är ganska tungt de dagar då jag själv inte hinner eller orkar laga mat, då önskar jag att jag tyckte det var jättegott med färdigmat, eller pizza eller något annat som går snabbt.

– Tack Findus för maten..!

/Moma

5 svar to “MOMAS HEMLIGA GÄST”

  1. Lena 11 november, 2010 den 20:40 #

    Pytt och Keldas tomatsoppa är ok tycker jag också! Det där med att skynda att äta när man är sugen på en viss sak. Hm! Sån var jag när jag var gravid! Det höll i sig i månader!

  2. momaskitchen 11 november, 2010 den 22:02 #

    Jo, tack, jag kunde bara äta mat som man kokade i små förslutna påsar (tror det var Weight Watchers), jag mådde illa av nästan alla lukter. Hahaha, det måste ha varit på stenåldern, innan mikron slagit igenom ordentligt!

  3. Lena 13 november, 2010 den 14:17 #

    Haha! Min mikro köpte jag när sonen föddes 1987 och den håller än! Är det JAG som är stenålders?

    Det känns så bra med besvarad kärlek Moma!
    luv!
    Från en inte så hemlig beundrarinna i Falun!

    • momaskitchen 13 november, 2010 den 15:05 #

      Jag menade att det måste ha varit innan mikrons genomslagskraft som de sålde mat man kokade i små påsar:) Jag väntade min 1994 och då hade jag ingen mikro. Jag bodde i en etta med kokvrå och hade däremot en ugn som alla trodde var en mikro för den var så liten 🙂
      Kram påre!
      Löv

  4. Lena 16 november, 2010 den 16:41 #

    Undras när mikron slog igenom? Är för gammal att minnas!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: